Han vill nyansera diskussionen om spel i klassrummet

Jonas Linderoth är spelforskaren som vill nyansera och problematisera diskussionen om spel och lärande. Spel kan fungera utmärkt i vissa sammanhang, menar han, men det beror helt på hur spelen integreras i undervisningen.

Jonas Linderoth är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, med inriktning mot spelvetenskap. Han disputerade 2004 med avhandlingen Datorspelandets mening. Där studerar han hur barn inter­agerar medan de spelar datorspel och hur de skapar mening i det de ser och upplever i spelet.

Sedan dess har Jonas Linderoth fortsatt att forska om spel, spelkultur och framför allt om spel och lärande.

– Hela min ungdom hade jag spel som min största hobby, både rollspel och digitala spel. Den kombinationen, att ha erfarenhet från skolan, behärska pedagogik och kunna spelvärlden visade sig vara väldigt framgångsrikt, berättar Jonas Linderoth, som efter en tid som forsknings­assistent själv började doktorera.

– Många som sysslade med spel och lärande på den tiden kunde inte spelvärlden särskilt bra. Men det gjorde jag. Så utan att ha haft en tanke på att forska drevs jag in i den här karriären. Och sedan dess har jag ägnat – herregud, det blir ju 17–18 år om man räknar in doktorandtiden! – åt att forska om olika aspekter av spel och lärande.

När det gäller spel i undervisningen är det viktigt att skilja på två olika ansatser, som enligt Jonas Linderoth inte har mer med varandra att göra än att man behöver kunskaper om spel för att arbeta med dem i skolan.

Den första ansatsen är spelbaserat lärande. Här använder man konkreta spel i undervisningen. Det kan vara digitala spel, men även analoga, som kort- och brädspel.

Den andra är det som på engelska heter gamification och på svenska översätts till spelifiering. Spelifiering går ut på att använda spelmekanik – poängsystem, rollfigurer etc. – för att designa något som i sig inte är ett spel.

”Det finns ett problematiskt halleluja-perspektiv som genomsyrar diskursen om spel och lärande, och digitaliseringen i stort, i Sverige.”​

Både dessa ansatser kan under vissa villkor fungera. Men, menar spelforskaren Jonas Linderoth – och här blir nog många förvånade – ofta gör de det inte.

– Så fort människor får höra att jag är professor med inriktning mot spelvetenskap tror de flesta att jag med självklarhet är en förespråkare för spel i alla sammanhang i skolan, säger han.

Men så är det alltså inte.

– Spel kan fungera väl i vissa sammanhang, men det handlar alltid om ämne och förutsättningar. Det finns ett problematiskt halleluja-perspektiv som genomsyrar diskursen om spel och lärande, och digitaliseringen i stort, i Sverige. Man måste alltid fråga sig vad man vill uppnå med spelet. Vad är lärandeeffekten?

Jonas Linderoth tar Minecraft som ett exempel, där han menar att diskussionen alldeles för sällan tar hänsyn till vad eleverna faktiskt ska lära sig.

– Är du som lärare beredd att lägga ner mycket tid på att skapa ett innehåll som passar ändamålet, absolut, då kan Minecraft vara bra. Men väldigt mycket av det du kan göra med till exempel matte i Minecraft kan du göra med klossar. Det är en oerhörd omväg att göra det i Minecraft. Spelet kan ha en kraftfull motiverande effekt, men man måste alltid ställa den motivationen mot lärandeeffekten.

Vad säger då forskningen om spel i undervisningen? Enligt Jonas Linderoth har forskningen ännu inte visat att spelbaserat lärande har entydigt positiva effekter på inlärning. Däremot finns studier som visar på små, svaga effekter. Ett exempel är en amerikansk studie från 2012.

– Den studien visade att pojkar i fjärde klass som spelade spel ibland hade ett något bättre resultat i matte än de som inte spelade alls. Då pratar vi om mattespel. De som spelade väldigt mycket hade däremot sämre resultat. Att spela mycket var alltså sämst, att inte spela alls var näst bäst, och att spela ibland var bäst.

Jonas Linderoth
Jonas Linderoth med kort från spelet The Hard War som en av hans studenter, Lasse Nordbeck, producerat i kursen Pedagogisk speldesign.

Det finns även studier som visar att spel kan öka minnesbehållningen.

– Det bästa exemplet jag sett är när man använt spelens regelsystem. I det här fallet gällde det små spel i högre utbildning för att lära ut demokratibegreppet, där föreläsaren använde spel som en del i sin instruktion, implementerat i undervisningen. Här kunde man se att studenterna hade bättre minnesbehållning över tid.

Hur ska då lärare som vill arbeta med spel tänka? Jonas Linderoth ger fyra konkreta råd: Använd spel som hjälp i din instruktion, inte som en arena där eleverna själva utforskar ett innehåll. Tänk igenom noga vad du vill att eleverna ska lära och hur spel ska hjälpa dig. Lär dig spelet utan och innan samt välj korta spel som passar undervisningen.

– Försök inte att anpassa klassrummet eller undervisningen efter spelet.

Det är också viktigt, menar han, att vara medveten om att spel kan användas på flera sätt. Genom att försätta eleverna i en spelliknande situation kan de till exempel få en upplevelse som läraren sedan kan använda för att prata om något annat.

– Säg att du vill illustrera hur människor beter sig när de har problem att kommunicera. Här kan läraren använda ett kortspel som heter Barnga. Det bygger på att man ger spelarna regler för hur de spelar, men efter en spelomgång tar man bort reglerna. I stället har man riggat så att grupperna har fått olika regler, utan att de vet om det. Dessutom måste alla nu vara tysta. Det skapar en oerhörd frustration, för man tror att de andra inte följer reglerna. Efteråt kan man föra en diskussion om vad som kan hända när vi har olika normsystem och bakgrund, och varför vi så snabbt skapar stereotypa bilder av varandra.

Spel kan också användas för så kallade drill and practice-övningar. Jonas Linderoth nämner spelet Math Blaster som exempel. Här får man ammunition till sitt skepp genom att lösa mattetal.

– Undersökningar visar att elever som spelar den typen av spel gör tredubbelt så många tal än vad de annars gör. Det handlar inte om att de ökar sin begreppsliga förmåga, men spelet kan användas som ersättning för drillövningar.

Ytterligare ett exempel på hur spel kan användas i skolan är för simulering. Här handlar det om att använda spelens regelsystem när man vill lära ut hur ett system fungerar, till exempel ett statsskick, eller evolutionen.

En fråga som många lärare brottas med är hur de kan hitta de riktigt bra spelen, som ger bäst lärandeeffekter. Utbudet av spel är ju enormt.

– Jag är övertygad att lärare hittar de spel som de behöver i sin undervisning. Lärare har alltid tipsat varandra om vad som fungerar och inte. Det går inte att säga generellt hur lärare ska tänka när de väljer spel. Jag har sett lärare använda dåliga spel på ett bra sätt, och tvärtom. Det beror helt på hur spelen integreras i undervisningen, säger Jonas Lindroth.

Vad forskar du om just nu?

– I min forskningsgrupp är vi intresserade av spel som representerar historia. Det vi försöker få medel för handlar om den populärkulturella bilden av historia, som tidigare kom genom filmer som Saving Private Ryan men nu kommer genom spel som Battlefield.

– I framtiden skulle vi vilja beforska hybridspelens pedagogiska möjligheter, där du har brädspel men samtidigt tekniskt stöd i form av en app. Vi skulle vilja undersöka hur de fungerar i skolsammanhang, säger Jonas Linderoth.

Jonas Linderoths fyra råd

1. Använd spel som hjälp i din instruktion, inte som en arena där eleverna själva utforskar ett innehåll.

2. Tänk igenom noga vad du vill att eleverna ska lära och hur spel ska hjälpa dig.

3. Lär dig spelet utan och innan.

4. Välj korta spel som passar undervisningen.

Spel i klassrummet

Spelbaserat lärande. Konkreta spel i undervisningen. Det kan vara digitala spel, men även analoga, som kort- och brädspel.

Gamification/spelifiering. Går ut på att använda spelmekanik, det vill säga poängsystem, rollfigurer etc för att designa något som i sig inte är ett spel.

Jonas Linderoth

Ålder: 46 år.

Arbetar: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet.

Bor: Bostadsrätt i Kungsbacka, vill gärna ha ett hus men inte sköta det.

Gör på fritiden: Går på rockkonsert, gillar band som har proto-metal, bluesrock och stonersound (Blues Pills, Graveyard, Kadavar). Skriver på en spänningsroman.

Läser just nu: Seriesviten ”The Boys”, en underbar satir över superhjälte­genren.

Carl-Johan Markstedt

Carl-Johan Markstedt

Gymnasielärare i svenska och historia, ansvarig för skolverksamheten på Nobelmuseet och läroboksförfattare.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i: Grundskoletidningen i din vardag. För att läsa vidare måste du vara prenumerant.

Komboprenumeration - mest prisvärt: Grundskoletidningen och Grundskoletidningen i din vardag 2 x 6 nummer: 899 kr exkl. moms

Bli prenumerant