”De små stegen har hjälpt mig”

På fem år ökade hon andelen kvinnor i ledningsgruppen från 15 till 50 procent. Azita Shariati, VD för Sodexo och utsedd till Sveriges mäktigaste affärskvinna, ser mångfald och jämlikhet som en konkurrensfördel.

När Azita Shariati kom från Iran till Sverige som tjugoåring visste hon inte mycket om landet. Hon var kärleksinvandrare, som hon själv beskriver det, och hade bara en vag bild av Sverige. Det enda hon såg framför sig var att träffa sin kärlek igen, som flyttat hit några år tidigare.

– Sverige var inte ett land som jag hade tänkt på. Jag läste geografi i skolan och visste ungefär var det låg. Jag hade läst Drottning Désirées dagbok, hon var fransyska och gift med Jean Baptiste Bernadotte, och beskrev Sverige som isbjörnarnas land, med sex månader av natt och sex månader av dag, säger hon.

När hon först anlände i Göteborg en augustidag 1988 var allt nytt och annorlunda. Inte bara kulturen och språket.

– Det var precis alla sociala koder som behövde knäckas hela tiden. När jag till exempel gick i skolan i Iran så var respekten för lärare väldigt stor och helt annorlunda från i Sverige.

Läraren i Iran var en högt uppsatt person som du höll upp dörren för och niade, berättar Azita Shariati. När hon började på Komvux i Göteborg för att komplettera sina iranska gymnasiebetyg var kontrasten stor.

”Jag har alltid gillat att leda en grupp, att kunna motivera andra så att de gör det som vi kommit överens om – det har alltid varit en drivkraft hos mig”

– Jag hade en lärare där som en dag bad mig stanna kvar efter lektionen. Han frågade om jag tyckte att han var jättegammal. Eller om jag trodde att han var Sveriges kung. För det är bara dem vi niar i det här landet, förklarade han.

Det var en lärorik start, säger hon och skrattar åt minnet.

Azita Shariati berättar att hon älskar mat, njuter av matlagning och att lägga upp maten på ett vackert sätt. I år har hon arbetat 20 år för Sodexo, ett serviceföretag som har 8 000 anställda i Sverige och som bland annat serverar skolmat till
70 000 elever.

Hon började på lägsta chefsnivå som restaurangchef och var ganska grön.

– Jag är äldst av tre syskon och har fått möjlighet att ta ansvar hemma. Min mamma arbetade som sjuksköterska och pappa var bankdirektör. Det föll sig naturligt. Jag har alltid gillat att leda en grupp, att kunna motivera andra så att de gör det som vi kommit överens om – det har alltid varit en drivkraft hos mig. Sedan är jag också väldigt målmedveten. Jag släpper inte ett mål förrän jag har nått det, menar hon.

Du har bland annat utnämnts till näringslivets mäktigaste kvinna och du har vunnit en mängd priser för ditt ledarskap, ”Inspirational role model of the year” i London 2015, Årets direktör 2016 med flera. Hur nådde du dit?

– Jag har dels en medvetenhet och en drivkraft som tagit mig långt. Dels har jag haft förmånen att jobba i ett bolag som har värdesatt och hjälpt mig att utvecklas. Mina närmaste chefer såg mig och min potential och vad jag kunde bidra med till företagets utveckling, svarar hon och fortsätter:

– Får du inga förutsättningar på jobbet så kommer du inte att lyckas. Det är som en gummivägg som du slår huvudet i. Jag har också haft förmånen att ha kompetenta medarbetare runt omkring mig. Mina närmaste medarbetare är mycket duktigare och kunnigare än jag, säger Azita Shariati.

Men har du haft några tvivel på vägen?

– Om du har ett stort mål framför dig kan det bli svårt att hitta motivation. Därför försöker jag också att ha kortsiktiga mål. Jag lever i nuet och försöker klara av delmålen. När jag kom till Sverige var mitt fokus att komma in på universitetet. Det var inte att bli vd på Sodexo. De små stegen på vägen har hjälpt mig. I dag gör jag mina arbetsuppgifter på ett ansvarsfullt sätt. Jag har aldrig planerat min karriär, det går inte. Det man kan påverka är att man levererar det som förväntas av mig, gör ett bra jobb – då syns man, säger hon.

Azita Shariati
Azita Shariati har aldrig planerat sin karriär.

Azita Shariati har också gjort sig ett namn i företagsvärlden genom att medvetet arbeta för att öka jämställdheten och mångfalden i Sodexo. På fem år gick bolaget från 14 till 50 procent kvinnor i ledningsgruppen.

Hur bar du dig åt?

– När vi pratar mångfald menar vi kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning och funktionsnedsättning. Vi vill se till kompetensen hos individen och kompetens har varken kön, hårfärg eller funktionsnedsättning. Tittar man på saken utifrån det perspektivet blir det en affärskritisk fråga.

– Jag ville ha full balans och en jämställd ledningsgrupp för att kunna få en bättre förståelse för vår marknad som består av 50 procent kvinnor. För att kunna växa måste man förstå sin marknad och då behöver man också spegla den, menar hon.

– När vi 2010 startade upp arbetet gjorde vi en nollställning. Vi räknade hur många kvinnor och hur många män vi var. Av våra anställda var 72 procent kvinnor, men vid genomlysningen såg vi att bara 14 procent av dem satt i ledningsposition. Vi hade alltså många kvinnor i företaget men inte i ledningen. Där började vårt förändringsarbete, förklarar hon.

Hon berättar vidare att de utbildade alla Sodexos 600 ledare i ett program som heter ”Spirit of Inclusion”. Och hon poängterar att begreppet inkludering är en förutsättning för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt. För att kunna utnyttja din fulla kapacitet så måste du bli accepterad för den du är.

– Vi ändrade också vår rekryteringspolicy. Vi sa att vi vill ha en balanserad könsfördelning i alla led inom ledningen. Vi ska alltid ha en person från det underrepresenterade könet på vår ”shortlist”. Vi startade också ett mentorsprogram och ett nätverk där vi frågade kvinnor vilka hinder som finns i företaget för att de ska kunna bli ledare. 2015 nådde vi målet, då var det 50/50, berättar Azita Shariati.

”Jag har gjort rekryteringar på grund av att det kändes rätt i magen”

Det här verkar vara ett synsätt för andra att inspireras av. I Sverige är det svårt för personer med utländsk bakgrund att komma in på arbetsmarknaden.

Azita Shariati tror att detta är en kombination av flera saker. En av dem är en rädsla för det okända.

– Jag har också gjort rekryteringar på grund av att det ”kändes rätt i magen” – men det var ju bara för att jag kände igen mig i den personen. 60 procent av alla rekryteringar i Sverige sker genom kontakter och för en som är ny här blir det en svår barriär, säger hon.

Azita Shariati har en son som nu har gått ut universitetet.

Har du som både mamma och framgångsrik ledare några funderingar kring hur skolan skulle kunna bli bättre på att anta dagens utmaningar?

– Vuxna har en stor roll i skolan. Barn behöver fler vuxna runt sig som har tid för dem. Det här med inkludering är en viktig framgångsfaktor också för skolan. När min son gick i grundskolan var jag mycket aktiv som förälder. Jag tog ansvar och var nyfiken och delaktig. Men för att kunna utveckla samarbetet bättre på olika nivåer behöver skolan bjuda in och inkludera fler. Den nya världen vi står inför kräver ett annat, nytt samarbete, menar Azita Shariati.

”Jag vill göra skillnad och skapa förutsättningar för att folk ska ha det bättre”

Och så slutligen till skolmaten. Detta ämne som stötts och blötts i alla tider. Och det har också hänt att Sodexo fått kritik för att kvaliteten på maten inte motsvarat barnens krav.

Hur ser du på det och hur arbetar ni med att få fler nöjda?

– Jag tror att mycket går att lösa genom bättre kommunikation. Vi kan bidra till näringsrik mat och att barnen äter bättre, men mat är något som alla har synpunkter på, säger hon och fortsätter:

– Maten är en komponent i helheten, men tänk också på att i många skolor ska tusen elever äta på en och en halv timme i samma matsal. Det är hela upplevelsen som är mycket viktig. Skolor kan se till att det är lugnare i matsalen när barnen kommer. Men vi vet att det är tufft för många att organisera det, menar Azita Shariati.  

Vad händer när föräldrar och skolbarn klagar på maten, vad gör ni?

– Vi har matråd i varje skola där det ingår elevrepresentanter. Vi tar emot deras synpunkter och självklart gör vi förändringar om det går. Vi har också bjudit in till föräldramöten där vi serverar de vuxna exakt samma mat som barnen fått i skolan samma vecka. Då har diskussionerna blivit annorlunda, säger hon.

– Vissa av våra restaurangchefer går runt till klassrummen och träffar barnen för att diskutera maten och miljön. Sedan har vi också startat elevkockstävlingar där eleverna skickar in recept. En jury väljer ut tre finalister och sedan serveras deras rätter i skolrestaurangen så att eleverna kan rösta fram den rätt som de helst vill se på menyerna i framtiden, berättar hon.

Nu har Azita Shariati precis fyllt 50 år och jag undrar hur hon ser på framtiden. Blir hon kvar på Sodexo?

– Jag vill göra skillnad och skapa förutsättningar för att folk ska ha det bättre. Då är frågan var behövs jag bäst. Jag hoppas att jag gör ett bra jobb. Men som sagt, jag har aldrig planerat min karriär. Allt jag vet i dag är att jag inte kommer att bli statsminister.

Azita Shariati

Ålder: 50
Familj: Min man Farzin Mirsaidi, sonen Alireza, 27 år
Bor: Upplands Väsby
Fritidsintressen: Älskar att resa. Senast till Thailand över jul och nyår.
Läser just nu: Maxa snacket av Karin Zingmark
Förebild: Nelson Mandela

 

Läs fler

Anna Knöfel Magnusson

Anna Knöfel Magnusson

Frilansjournalist med inriktning mot sexualitet och hälsa, mänskliga rättigheter samt skolfrågor.

Oj, är du inte prenumerant?

Den här artikeln kan endast läsas av dig som prenumererar på Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant