Det kaotiska kontoret på Handelshögskolan i Stockholm är ett minne blott. Micael Dahlen har precis flyttat in i ett nytt rum på andra sidan gatan och här lever boktravarna inte längre på randen till ett lavinutbrott. I stället ligger de nedpackade i kartonger som upptar större delen av golvutrymmet.

Detta trots att han sagt att han inte ville ha dem med sig.

– Vad ska jag med mina gamla böcker till? Allt finns kvar här inne, säger han och knackar pekfingret mot tinningen.

– Nu kommer kartongerna att stå här för jag tänker i alla fall inte packa upp dem. Går det bra att sitta där uppe, fortsätter han och vänder blicken mot kontorsstolarna och fåtöljen på skrivbordet där han numera sitter och handleder sina studenter.

Prisad ekonom, en gång Sveriges yngsta professor, författare till en mängd uppskattade böcker som Monster och Kaosologi och en populär föreläsare med tusen tankar och ännu flera frågor.

Micael Dahlen har länge försökt stänga av sin överhettade hjärna.

– Jag har provat allt. Fram till för bara några år sedan kunde jag vara uppe på nätterna och springa i flera timmar för att tömma hjärnan på energi så att den lugnar ner sig och inte har så många frågetecken.

Som elev upplevde han att det bara fanns ett rätt sätt i skolan. Hans många följdfrågor och stora nyfikenhet blev ofta för mycket och gjorde att han placerades ensam i ett annat klassrum.

– Jag lärde mig att jag skulle hålla mitt sätt för mig själv – om ens det. Jag tillförde inget utan förstörde för andra och mig själv. Det var jättejobbigt och påverkade mig väldigt mycket. Det har jag levt och brottats med länge, även här på Handelshögskolan.

Till slut lyckades han förstå att det nog var bättre om han begränsade sig själv och listade ut vad som förväntades av honom.

– Det gick bevisligen bra betygsmässigt, men kanske inte lysande socialt.

Micael Dahlen avslutade grundskolan med toppbetyg. Det fick hans skilda föräldrar att för ovanlighetens skull mötas för att prata om sin sons framtid.

Vad ska den här parveln göra nu?

– Jag gillade musik vilket de tyckte var toppen, men de ville att jag skulle ha en backup om jag inte slog igenom. Dessutom hade jag fötts med dålig hörsel, förmodligen hörde de något som jag inte gjorde …

Stockholms musikgymnasium på Kungsholmen visade sig ha högsta antagningspoängen.

– Där kunde man plugga musik och samtidigt gå natur. Eftersom jag inte skulle vara jag utan försökte följa skolans parametrar valde jag den vägen.

”Gör du det här och går ut med högsta betyg är det väldigt bra.” Okej, då gör jag det.

När det var dags att söka sig till högre utbildning upprepade sig mantrat.

– Vad var svårast att komma in på? Läkarlinjen. Det insåg både min mamma och jag att det inte funkade. Jag är alldeles för blödig och skulle ta med mig allt hem.

”Det gick bevisligen bra betygsmässigt, men kanske inte lysande socialt”

På andra plats låg Handelshögskolan i Stockholm.

– ”Det ser fint ut, det tar vi!” Ingen av mina föräldrar var akademiker. Det var inte någon stor grej att välja heller, eftersom jag hela tiden tänkte att jag hoppar av så fort jag blir upptäckt.

På Handelshögskolan förbryllade han sina kurskamrater. Hur kunde den udda killen som var tyst på lektionerna och mest sa konstigheter utanför klassrummet vara den som gång på gång fick högsta poäng på tentorna?

– På den tiden sattes stora ark med tentaresultat upp i korridoren. En siffra motsvarade en elev och följde en inte helt ologisk ordning, så det tog inte lång tid innan de flesta hade knäckt koden.

Under tiden hade även lärarna upptäckt att samma siffra med de högsta resultaten återkom.

Då var internet en ny, lite konstig grej och de behövde någon som forskade på ämnet.

– ”Det är ju perfekt att matcha ihop med den här lite konstiga typen. Vi förstår oss inte på internet och inte på honom, men han verkar smart.” Jag hade inte tänkt ut vad jag ville hålla på med i tillvaron, förutom musik, så jag kunde lika väl doktorera så länge.

Där någonstans upptäckte han att det var fantastiskt kul.

– Först då fick jag börja använda min nyfikenhet och själv definiera intressanta saker att ta reda på.

Micael Dahlen tycker att vi lätt glömmer bort en sak när vi tittar på skola och utbildning, vilket är en av anledningarna till att han också föreläser på grundskolor och gymnasier.

– Skolan utbildar oss inte bara i våra färdigheter utan också i vilka vi själva är. Jag fick lära mig att jag var en konstig typ, en person som är för mycket och som skulle må bättre av att vara lite mindre. Är vi snabba att sortera in unga i ett fack, förlorar vi väldigt mycket på vägen.

– Det lärare verkligen behövs till är just den mänskliga utvecklingen. Det blir ännu viktigare nu med pratet om robotar och stressen över att vi är för dåliga i hårda kunskaper. Att vara robotar kan vi aldrig bli bättre på än robotarna själva.

Alla sätt för att uppmuntra sina elever till att växa är bra, menar han.

– Experimentera, släng ur dig frågor, bemöt, testa och utmana människorna i klassrummet på ett sätt som de själva inte vet hur de kommer att reagera på.

”Skolan utbildar oss inte bara i våra färdigheter utan också i vilka vi är”

– Jag satt på ett utvecklingssamtal i förra veckan med både min son och min dotter där de själva fick berätta vad de är bra på och vill utveckla. Det är ju en fantastiskt bra tanke! Det är ett steg bortom en själv. Här lämnar vi samtidigt över mycket på en människa som inte vet riktigt hur hen fungerar än, därför behöver vi hjälpa dem på vägen.

På ena handen har Micael Dahlen ljudsymbolen för tyst intatuerad.

– Jag gjorde den för två år sedan för att påminna mig själv om det jag inte förstod när jag var liten, att min dåliga hörsel är en välsignelse. Att jag inte ska lyssna så mycket på vad andra säger om vem jag borde vara eller vad jag borde göra.

I dag mer än någonsin behöver vi ta tillvara just det som gör oss unika och kreativa snarare än intelligenta och effektiva, menar han.

– Vi är för effektiva om någonting, det är därför vi har Earth Overshoot Day* redan i slutet av sommaren. Vi har förbrukat jordens resurser innan vi ens är tillbaka från semestern. Det som är funktionellt nu är att tänka på ett sätt som ingen har gjort tidigare.

Förr såg han på intelligens som något absolut. Det gör han inte längre.

– Jag tror inte att du föds med en given IQ och behåller den tills du dör utan den skiftar beroende på dagsformen, vad du gör i livet och hur du själv ser på din förmåga.

– Samma sak med kreativitet. Det är något som brukar förknippas med en viss typ av människor som ”bara” föds kreativa och blir konstnärer eller musiker. Den synen märks tydligt här på Handelshögskolan. Eleverna anses inte vara kreativa personer, de är ju fyrkantiga räknenissar som gillar Excel. Och de beter sig därefter eftersom de inte gräver i sig själva.

Genom att utmana sina studenter och ge dem särskilda kreativitetstester har Micael Dahlen sett att de presterat bättre både inom och utanför skolan.

Just kreativitetstester ser han som en motvikt och balans till IQ-tester och ett sätt att göra något ”fluffigt och flummigt lite mer konkret och pålitligt”.

– Vi har svårt att förhålla oss till sådant vi inte kan se och ta på eller uttrycka i ord eller siffror. Siffror uppfattar vi paradoxalt nog som sanna, samma sak med betyg.

Själv prisades han nyligen av IQ-testernas rundabordsklubb Mensa. Motiveringen gjorde honom rörd: ”Med professorns exakthet och konstnärens vilda glädje får han sina ord och gärningar att tränga in i både hjärta och hjärna.”

– Det är den finaste motivering jag fått! För första gången har någon uppskattat mig för att jag är som jag är, ofta känns det som att jag har fått ett pris för att jag lyckats med något trots det.

Att springa ifrån sina tankar har han slutat med. Nu ser han på sina egenheter som något positivt.

– Jag har ett ganska roligt och rikt inre liv med ständiga röster som utmanar mig att testa och säga saker som jag sedan upprepar under föreläsningarna och som får folk att haja till.

– Det är på nätterna de absolut knäppaste idéerna dyker upp. Då skriver jag ner dom och lovar mig själv att jag ska göra något med det här. Det är sådant som folk kommer ihåg och som får det att hända något där inne.

Han börjar skratta.

– Det finns folk som kan vissla tvåstämmigt med näsan. Jag tror att min hjärna är sån. Som en tvåstämmig näsvisslare.

* Den ekologiska skuldens dag. När man nått den dagen, som år 2017 inföll den 2 augusti, har man förbrukat vad som borde varit jordens totala årskvot för förbrukning av naturresurser. Källa: Wikipedia.