10 frågor om särskilt begåvade elever

… till Mona Liljedahl, som är gymnasielärare och specialpedagog med särskild inriktning på särbegåvning, och som skrivit boken 
Särskilt begåvade elever – pedagogens
utmaning och möjlighet. 

 

1. Är det vanligt att särbegåvade elever blir hemmasittare?

– Det där är förstås svårt att säga, eftersom särbegåvade elever sällan upptäcks i skolan. Däremot är det vanligt att redan upptäckta särbegåvade elever genomgår hemma­sittarperioder, längre eller kortare. De kan falla in i så svår uppgivenhet inför en skola som inte stämmer överens med deras inlärningsbehov att de inte orkar ta sig till skolan mer, ibland så tidigt som i mellanstadiet. Inte sällan kan de också känna sig missförstådda, utpekade och illa ansedda av sina lärare, som menar att de ”bara ska göra sina uppgifter”, allt­medan de dör inuti av tristess. Och eftersom de här eleverna just är begåvade för abstrakt tänkande, förstår de också tidigt vidden av all tid de har kvar av samma sak. Det här skapar ofta ett ”bore out-syndrom”, eller uttråkningssyndrom, om man så vill. Ofta infaller hemmasittarperioder i tonåren, inte sällan från åk 8 och framåt. Då brukar särbegåvade elever som saknar undervisning utifrån sina behov vara helt utmattade av bristande stimulans. Men det är sällan det är ren skolk, utan yttrar sig ofta i dåligmåenden av olika slag, som ångest, depression, social fobi, tvångstankar, etcetera, som även kan ge upphov till kortare eller längre sjukskrivningsperioder.

2. Vad är orsaken till detta?

– Svaret på detta är att särbegåvade elever drivs av kunskapstörst och behöver en djupare, bredare och mer komplex undervisning, och gärna likasinnade diskussionspartners. Men det vet de ju förstås inte själva. De är ju barn! Och enligt skollagen har de också rätt till detta, men vi i skolan har våra årskurs­indelade styrdokument att följa. Dess­utom är vi så dåliga på att upptäcka de här eleverna, då deras understimulans kan se ut som trots, motivationsbrist, upproriskhet, diagnosprofiler, inlärningssvårigheter eller rentav bristande begåvning. Då är det lätt att förstå att dessa elever får svårt att ta sig till skolan. Jag brukar be folk att dra sig till minnes något tråkigt jobb de har haft. Kanske ett extrajobb eller liknande som kändes så meningslöst och tråkigt att det nästan gjorde ont. Hur himmelskt var det inte när jobb­perioden var slut? Eller att kunna byta jobb! Eller tänk dig en undermålig fortbildningsdag på jobbet där innehållet ligger på en alldeles för låg nivå. Som tur är har du mobilen att fly in i, och så får du kaffe med kaka i pausen. Kanske du rentav kan smita iväg i stället för att sitta av tiden. Så har särbegåvade elever det varje dag i skolan. År efter år, vecka efter vecka, lektion efter lektion. Men de får varken kaffe eller kaka på rasten. Inte heller får de leka med sina mobiler när de har tråkigt. De är dessutom enligt lag skyldiga att infinna sig för samma sak, dag efter dag. Och de kan inte säga upp sig, byta jobb eller skola. Dessutom är de barn och oavsett intelligens och begåvningsprofil har de varken mognad eller erfarenhet nog att förstå sig på sin situation, allra minst att lösa den. De är utlämnade till oss vuxna som kanske ständigt frågar ”varför?”; varför presterar du inte, varför trivs du inte, varför leker du inte med de andra barnen?

3. Vad kännetecknar att en elev är särskilt begåvad? 

– Enligt Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi och begåvnings­expert, är det elever som ständigt för­vånar med sina kunskaper. De kan alltså plötsligt visa sig veta eller kunna sådant som de inte ”borde” ha en aning om med tanke på deras ålder. Det här för­ut­sätter dock att de visar sitt tänkande och kunnande, vilket de inte alltid gör i skolan. Kännetecken på en hög inlärningsförmåga och kunskapstörst är dock absolut mest grundläggande. I de lägre åren märks detta i regel mycket mer, alltså innan de har börjat anpassa sig till förväntningarna eller rentav ”slocknat”. De här barnen längtar att få börja i skolan och brinner av kunskapslust. I början av skolgången kan de inte sällan be om mer att göra, gärna svåra(re) böcker och (fler) hemläxor. Men fastän alltså skolan just representerar kunskap och inlärning upptäcks de sällan där. Vi lärare är ju proffs på inlärning och kunskapsutveckling, men saknar glasögon för att se de som har bäst förutsättningar. I övrigt är särbegåvade elever lika olika som alla andra barn, vilket gör att deras kännetecken varierar, inte minst utifrån deras omständigheter.

4. Kan en elev vara sär­begåvad inom vissa ämnen och inte inom andra?

– Särbegåvning, eller särskild begåvning som det också kallas, är en kognitiv funktion. Det innebär att eleven genomgående har en hög intelligens, oavsett ämne. Men precis som andra elever har särbegåvade elever spetskunskaper, intresseområden och olika begåvningsprofiler. Vissa kanske utmärker sig som mattesnillen medan andra kan vara mer språkbegåvade eller liknande. De har sällan en jämn profil utan kan vara bättre eller sämre på olika områden. Där­emot lär de sig snabbare inom alla områden, även inom de ämnen som de inte är lika begåvade för. Även där behöver de undervisning på en högre, djupare och bredare, dvs. en mer komplex nivå. Men det vet de sällan själva, utan kan påstå att de är ”skit­dåliga” på matte, svenska eller något annat som de inte är lika begåvade för. Det är aldrig sant, men skillnaden mellan deras spetsområden och andra ämnen kan vara drastisk – inte minst för dem själva.

5. Vilka kan tecknen vara på att en särbegåvad elev inte trivs eller mår bra i skolan?

– Särbegåvade elever som inte mår bra i skolan säger att de har det tråkigt för att de inte lär sig något. Medan vissa elever kan gå in i sig själva av ut­tråkning, kan andra bli utåtagerande. Det här beror helt på elevens personlighet och omständigheter, såsom ålder och kön. Tyvärr döljer särbegåvade flickor i högre grad sitt dåligmående än pojkar och fångas upp mycket senare. Främsta tecknet på att en särbegåvad elev inte trivs är att den ”slocknar” och slutar prestera. Om det går för lång tid så stagnerar eleven och lär sig inte grundläggande bas­kunskaper och hamnar efter, vilket gör att eleven kan uppfattas ha inlärningssvårigheter eller en svag begåvning. Inte sällan kan de bli hemmasittare, helt eller delvis, med en lång väg tillbaka. Det här är en nedåtgående spiral som är svårare att bryta ju äldre eleven är, varför det är oerhört viktigt att fånga upp uttråkning eller dåligmående i skolan så tidigt som möjligt.

6. På vilket sätt kan särbegåvning och adhd ha liknande symtom?

– En särbegåvad elev som inte får undervisning utifrån sina inlärnings­behov blir naturligtvis oerhört uttråkad. En konsekvens av en sådan uttråkning blir att eleven inte kan motivera sig att genomföra uppgifter eller bibehålla fokus. Vissa elever löser uttråkningen genom att aktivera sig med annat under lektionstid, och därmed förefalla ha uppmärksamhets­svårigheter. Och uppmärksamhetssvårigheter är det ju, fast av en annan anledning! Det är oerhört krävande för psyket att hålla fokus på något som känns meningslöst, poänglöst och för enkelt.  Skillnaden mellan särbegåvade elever som ”bara” är uttråkade och elever med adhd, är att elever med adhd/add har sin problematik hela tiden – även när de ägnar sig åt sådant som de är intresserade av. Särbegåvade elever som ”bara” är uttråkade i skolan har inga svårigheter när de är motiverade och stimulerade. 

– Aspergers syndrom är också en diagnos som uttråkade särbegåvade elever ofta kan missuppfattas ha. Det är elever som helt har slocknat av understimulans och börjat dra sig undan och gå in i sig själva. De orkar inte relatera till andra längre och undviker de sociala sammanhangen.

7. Är det vanligt att vara både särbegåvad och att ha en diagnos?

– Det är lika vanligt bland särbegåvade elever att ha en diagnos som bland andra elever. Att vara särbegåvad och samtidigt ha en diagnos är absolut ingen motsättning. Detta kallas för dubbelriktad begåvningsproblematik, eller ”twice exceptional” på engelska, förkortat 2e. För 2e-elever är det ännu viktigare med stimulans och undervisningsmaterial på högre nivå, eftersom diagnosen ställer sig i vägen för elevernas förmågor. Motivationen måste vara i topp för att dessa elever ska orka. Och samtidigt som uttråkning skapar beteenden som liknar diagnoser av olika slag, går inte sällan verkliga diagnoser under radarn. Särbegåvade elever är ju så duktiga på att kompensera för sina svårigheter och själva utveckla strategier – utan att de själva vet om det. Bland annat är det vanligt att dyslexi aldrig upptäcks hos särbegåvade elever. De kan kanske skriva och läsa helt dugligt. Men om de utreds hos logoped synliggörs ofta en enorm diskrepans mellan språkförmåga och avkodningsfunktioner. Den höga begåvningen blir då alltså både hjälper och stjälper. Den hjälper eleven att överbrygga hinder men ställer sig i vägen för att få rätt förståelse och adekvat stöd.

8. Vad ska man tänka på som lärare om man har en särbegåvad elev som drar sig undan eller inte dyker upp i skolan?

– Att särbegåvade elever inte vill något hellre än att lära sig! Ett undandragandebeteende är ett tecken på att skolan inte levererar den undervisning eleven behöver. Och det är aldrig elevens fel. Skolan äger frågan, inte eleven eller föräldrarna. En viktig förutsättning för att kunna fånga upp elever som är på väg bort är relationer. Särbegåvade elever vill inget hellre än att relatera, att kommunicera, bli sedda och förstådda. När dessa elever faller ur har det säkert gått lång tid, kanske flera år, utan att de blivit förstådda i skolan. Med en prestigelös och kravlös inställning kommer man långt. En god dialog med hemmet är också avgörande. Där syns ju ofta det som kanske aldrig syns i skolan; alltså styrkorna! För att få tillbaka eleven till en fungerande skolgång behöver man göra en kunskapskartläggning.

9. Ska man tänka på ett annat sätt för att få eleven tillbaka till skolan än när det gäller andra elever som är hemmasittare?

– Ja! Medan andra elever behöver backa tillbaka och arbeta ikapp sina kunskapsluckor, är det här absolut för­ödande för särbegåvade elever. Det är ett ”big no-no”! Då faller de rakt tillbaka in i hemmasitteriet. Särbegåvade elever behöver snarare en mycket högre nivå än man kan tänka sig för att kunna komma ”tillbaka”. Jag markerar ”tillbaka” på det här sättet eftersom det alltså inte handlar om att komma till samma nivå som förut – utan framåt! Det här brukar göra lärare och rektorer nervösa, eftersom de ser kunskapsluckor och färdighetsbrister. För, ja – särbegåvade elever har kunskapsluckor och färdighetsbrister efter perioder av hemmasitteri. Men, och detta kan inte understrykas nog mycket, de kommer aldrig att överbrygga dessa kunskapsluckor och färdighetsbrister om de inte är motiverade. Och sär­begåvade elever blir bara motiverade när undervisningen ligger på deras kognitiva nivå. När eleven är motiverad kan hen överbrygga alla sina luckor på nolltid. Särbegåvade elever har en långt högre inlärningstakt än andra, det är ju deras grundbult.

10. Vilka tips har du generellt när det gäller att ge särbegåvade elever den stimulans och motivation de behöver?

– I min bok skriver jag om en grundstruktur som jag kallar ett pedagogiskt ABC. Detta står för Acceleration, Berikning och Coachning. Alla tre bokstäver måste till för att särbegåvade elever ska få den undervisning de behöver. Men det fina är att ABC passar alla elever, och då kan man tänka A:et som Anpassning. Alla elever behöver en undervisning utifrån deras inlärningsförmåga, som kan fluktuera över tid. Det är extremt sällan som de årsindelade kunskapskraven passar våra barn och unga, i synnerhet inte särbegåvade. De tar kunskapssprång som inte liknar något vi förväntar oss. Och vi måste komma ihåg att kurs­planerna är en konstruktion, inte en sanning om hur barn bör utvecklas. Medan särbegåvade elever behöver mycket snabbare takt i sin undervisning, med mer djup, bredd och höjd, kan andra behöva precis motsatsen. Båda har rätt till det, enligt lag. Att börja våga tillgodose det är ett mod vi i skolan behöver börja uppbåda. Först då kan vi börja erbjuda den kunskapsskola vi pedagoger längtar efter.  ✍

Läs fler

Ann-Cathrine Johnsson

Ann-Cathrine Johnsson

Frilansjournalist med inriktning på forskning inom skola, medicin och hälsa​​.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i: Grundskoletidningen i din vardag. För att läsa vidare måste du vara prenumerant.

Komboprenumeration - mest prisvärt: Grundskoletidningen och Grundskoletidningen i din vardag 2 x 6 nummer: 899 kr exkl. moms

Bli prenumerant