Som en familjefilm från 70-talet

Det har inte hänt mycket de senaste trettio åren när det gäller engelska läromedel. Det menar Johanna Lindbäck, som tittat närmare på läroböcker för åk 5 från fyra olika läromedelsförlag.

 

Happy (Gleerups, 2010)

Första upplagan, sjätte tryckningen 2015

Textbook Chris Sutcliffe, Ingela Thunman, Mirja Timling.

Workbook: Sofia Thelander, Chris Sutcliffe, 2010 / tryckt 2015

Champ (Sanoma Utbildning, 2016)

Första upplagan, andra tryckningen

Textbook & workbook: Christer Bermheden,
Lars-Göran Sandström, Staffan Wahlgren

Good stuff (Liber, 2015)

Textbook: Carolyn Keay, Andy Coombs,

Workbook: Birgitta Ecker Hoas, Carolyn Keay,
Gunilla Malmborn, Anna-Karin Schultz

Spotlight (Natur&Kultur, 2009)

Tryckt 2015

Textbook: Fiona Miller, Jon Richards

Workbook: Cecilia Söderlund, Eva Vahlstedt,
Fiona Miller, Jon Richards

 

Ni vet serietecknaren Liv Strömquists konstaterande att alla barn är kristdemokrater? Hon menade det i betydelsen att de är konservativa och traditionella, hatar nya vanor och påhitt, skyr en ”modernare” livsstil.

Jag tänker på den serierutan när jag läser läromedel i engelska. Tiden står stilla i dem. Plocka upp en bok år 2017, och inse att den lika gärna skulle kunna vara från 1983. Barnen i texterna spelar fotboll och instrument. De träffar en kompis och äter middag. Diskuterar husdjur. Sjunger ett par gamla klassiska låtar. Lär sig om de allra vanligaste turistmålen, högtiderna och sedvänjorna i realian.

Kontrasten mot skönlitteratur för den här åldersgruppen kunde inte vara större. Den är ofta väldigt snabb på att plocka upp strömningar och samhällsutveckling, skildra allt som finns i ett riktigt liv för en ung människa. Läsarna och de vuxna förmedlarna kräver det, de vill att böckerna ska spegla tiden och samhället. I läromedlen är vi fortfarande kvar på ”Can you please tell me the way to the zoo?” Och glöm att det sedan skulle komma en kritisk artikel om djur i fången­skap när man väl anländer till detta zoo.

I läromedlen är vi fortfarande kvar på ”Can you please tell me the way to the zoo?” Och glöm att det sedan skulle komma en kritisk artikel om djur i fången­skap när man väl anländer till detta zoo.

Upplägg och innehåll

Den här omgången har jag läst läromedel i engelska för åk 5, och med tanke på språkförmågan är det ju en nödvändighet att hålla allt enkelt och ganska kort. Eleverna behöver lära sig mycket grunder.

De fyra paketen består alla av en textbok och en arbetsbok. Till detta kommer lärarhandledningar och material på webben. Good Stuff har en gratis webbapp där eleverna kan lyssna på texter och få mer om grammatik och struktur.

Alla fyra läromedel funkar att ta med direkt ut i klassrummet. Som lärare behöver man inte leta och knåpa ihop saker själv, här finns rubbet. Texter och övningar, fördjupningar, grammatik, skrivövningar. Jobbar man igenom allt det här, då täcks hela kursplanen in.

Samtliga är också väldigt tydliga i upplägget. Läs den här texten, jobba vidare med övningar. Det tar inte alls lång tid att förstår hur böckerna funkar, det är bara att börja.

Som lärare behöver man inte leta och knåpa ihop saker själv, här finns rubbet.

Formgivning

Formgivning och illustrationer är också klara och tydliga, och lockande och fina. Texterna är i de flesta fall specialskrivna (samt väldigt korta, en eller två sidor) för att kunna fokusera på det aktuella momentet och grammatiken.

Ytligt och kursplanemässigt sett finns alltså inte mycket att klaga på, men sedan kommer vi till själva innehållet och här börjar klagomålen.

Varje läromedel har ett kapitel var där det bränner till lite. Då handlar det om Rosa Parks, Soweto i Sydafrika, att rädda planeten eller om barnarbete. Efter den avstickaren är allt tillbaka till det vanliga och trygga. Att leva det liv barnen gör i dessa läromedel är ofta som att flytta in i en snäll amerikansk familjefilm från 70-talet. Mobbning, miljökris, sociala klyftor, fattigdom? Nej. Relationer och kropp och knopp, alltså sex? Åh nej!

Hörni, nu firar vi Thanksgiving eller åker till London och hälsar på en kusin. Det är slående hur tryggt medelklassigt allt är. Fullt med kärnfamiljer och välordnade fritidsaktiviteter i både texter och illustrationer.

En skillnad mot läromedel i svenska som jag konstaterat i tidigare jämförelser är att svenskläraren antagligen har en större självständighet. Ett läromedel där är inte lika givet, man kan plocka och blanda med eget material. Detta gör att de svenska läromedlen måste vara mer på tårna och riktigt bra och relevanta för att bli inköpta.

Det är viktigare att harva på med trevliga kunskaper om Big Ben och Stonehenge, än att få ett hum om apartheid.

I engelska finns inte samma konkurrens. Det är (gissningsvis) mycket vanligare att läraren använder ett läromedel i hela språkundervisningen, och därför är kvalitetskraven lägre än för de svenska. Observera att kvalitet inte handlar om språkliga felaktigheter i det engelska, för sådana finns inte. Jag menar kvalitet i texternas innehåll och ämnen.

New York täcks till exempel in i både Spotlight och Happy. Nog kan man väl komma på fler spännande saker att säga om den dynamiska staden än de mest givna turistiga? Nej, det verkar inte så.

Good Stuff ägnar ett kapitel åt Soweto. I den texten finns ett litet stycke om de tidigare svårigheterna i Sydafrika, men resten handlar om det huvudsakliga ämnet, nämligen career day i skolan. Ursäkta, men är det kungafamiljen som har författat det här? Om man nu har tagit det vågade (för det är det, i engelska läromedel) redaktionella beslutet att inkludera Soweto när man skriver om ett par olika platser i världen, varför törs man inte nämna ordet apartheid och förklara vad det innebär?

Den här stilen är symtomatisk. Samhälle och problematisk historia finns liksom inte i dessa böcker. Det är viktigare att harva på med trevliga kunskaper om Big Ben och Stonehenge, än att få ett hum om apartheid.

Utan att lägga anspråk på stort samhällskunskaps- eller historiefokus, så är det exakt detta förhållningssätt som gör läromedlen så problematiska. De är opersonliga och ”trevliga”. Allt blir därför så tamt. Tänk att behöva vara elev och arbeta med dessa intet­sägande texter flera varv för att lära sig glosor etc? Kämpa, åk 5-elever!

När gör 2010-talet entré på engelskalektionerna? 

Sammanfattning

Pris för mest nutida ämnen får Spotlight som lyckas klämma in både World of Warcraft och miljökris i varsitt kapitel. Happy får pris som bakåtsträvare. De har ett kapitel där de förklarar skype, mejl och mess, och försöker kontakta en person via alla dessa sätt. Han är ute i parken och spelar fotboll (vad annars?!), så han märker inget. Ridå.

Det är rätt svårt att plocka ut en favorit bland dessa fyra, för alla är så lika. Jag gillar Champ för fin formgivning och aningen djärvare och roligare teman, men den är fortfarande rätt lik de övriga tre. Det är inga enorma skillnader mellan dem. Tyvärr.

När jag läste läromedel i engelska för högstadiet anmärkte jag på att ett så användbart, brett, nödvändigt och lättillgängligt ämne kan kännas så stillastående och instängt i textböckerna. Det är samma intryck på mellanstadiet. Man kan inte tro att det här är ett språk som eleverna möter varje dag utanför klassrummen, och man skulle (nästan) aldrig kunna gissa att internet uppfunnits. Det är så synd. När gör 2010-talet entré på engelskalektionerna? 

Läs fler

Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck

Författare, lärare, recensent och en av grundarna till sajten bokhora.se. Hon var utnämnd till Sveriges Läsambassadör 2013–2015.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i: Grundskoletidningen i din vardag. För att läsa vidare måste du vara prenumerant.

Komboprenumeration - mest prisvärt: Grundskoletidningen och Grundskoletidningen i din vardag 2 x 6 nummer: 899 kr exkl. moms

Bli prenumerant