Leken som redskap

Undervisningen i förskoleklassen bör utgå från elevernas egna lekar och pedagogerna behöver ta tillvara nyfikenheten och barnens intressen i planeringen av verksamheten. När vi får lära genom leken främjas en livslång lust att lära.

Jag tycker att vi ska ha ett gym, hävdar Emelie bestämt. Det är samling och förskoleklass B resonerar kring hur grupprummet ska användas framöver. Länge har det varit inrett som kontor, men intresset för den leken har falnat. Nu är det elevernas egna idéer som får avgöra hur rummet ska nyttjas istället. En pojke har erbjudit sig att skriva ner alla förslag och på listan står redan pizzeria, spa och vårdcentral.

Vid en följande omröstning vinner gymförslaget och en lärorik process tar sin början. Eleverna resonerar om vad man gör på ett gym, hur det ska inredas och vilka saker som behöver tillverkas. Idéer prövas, utvecklas och omsätts i handling. Under veckor av samlingar och lekstunder skrivs att göra-listor, det ritas ritningar och tillverkas föremål. Gymmiljön är välbekant för många och en flicka som brukar följa med när föräldrarna tränar har lagt märke till nya detaljer – Vi måste ha bilder på väggen med alla muskler och alla måste ha ett kort där de skriver hur många repetitioner de gör. Under några dagar får hon sedan hjälp av tre kamrater i tillverkningen. Andra elever skriver skyltar med prislistor och instruktioner, flaskor fylls med sand för att bli hantlar, en skivstång tillverkas av ett kvastskaft och så vidare.

”Efter några minuters lekstund infann sig en smittande atmosfär i klassen, präglad av iver och engagemang.”​​

I vår förskoleklass utgick vi från ståndpunkten som min kollega Birgit Allard hade tagit sedan länge: undervisning ska utgå från elevernas egna lekar och intressen och vi lärare ska ta tillvara deras nyfikenhet och lust att lära. I mina första förskoleklasser arbetade jag mer traditionellt, men efter att 2004 ha blivit kollega med Birgit Allard utmanades min förståelse av läroplansuppdraget och av hur utveckling och lärande sker. För Birgit Allard var det en självklarhet att alla elever inte behöver göra samma sak eftersom undervisningen enligt läroplanen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (Lgr11). Därför var hon tydlig med att klassrummet inte heller behöver möbleras med stolar och bord så att alla kan sitta samtidigt. Det frigör golvytor, som istället kan användas för lek och kreativitet.

Lek är ett begrepp som tolkas lite olika, såväl inom forskningen som i praktiken. Även genom historien har synen på lek skiftat. Enligt de tankar som ligger till grund för dagens styrdokument ses leken som viktig för barns utveckling och lärande. Lek beskrivs som ett verktyg för att utveckla förmågor, värden och olika former av kunskap. Samtidigt finns de som vänder sig mot denna syn och hävdar lekens eget värde, att den inte måste ses som en förberedelse för något annat. Oavsett vilken syn man har som lärare finns ett nationellt uppdrag att förhålla sig till. I läroplanen står nämligen att skapande och undersökande arbete samt lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Där beskrivs även vilket lärande leken ska främja i förskoleklassen. Det innebär att lärare i förskoleklass behöver fundera över hur leken ska kunna bidra till detta, hur man skapar utrymme för lek och vilken roll lärare ska ha i leken. Men när vuxna deltar i barns lek deltar man inte på jämlika villkor och sett ur ett maktperspektiv är det inte helt oproblematiskt. Forskaren Charlotte Tullgren har studerat just detta och menar att lärare ska närvara i barns lek, men att de behöver reflektera över hur de faktiskt påverkar och varför.

I mina första förskoleklasser lektes det flitigt, men oftast handlade det om vuxenstyrd lek. Efter att ha blivit kollega med Birgit Allard insåg jag dock vikten av att öka utrymmet för elevers egen lek. Länge har det funnits stöd i forskningen för sådana tankar, men i skolans värld har det ibland setts som kontroversiellt. På senare år har dock leken förtydligats i uppdraget och i kommentarmaterialet till läroplanens tredje del framgår att det behöver finnas utrymme både för elevernas egeninitierade lek och för lek som planeras i undervisningen. Att skapa lekutrymme handlar om både tid och rum. Utifrån tanken om lekens betydelse för lärandet prioriterade vi elevernas egen lek högt. Strävan var att ge deras lek gott om tid varje dag, utan onödiga avbrott. Vi lade också stor vikt vid elevernas inflytande över sin skolmiljö. Därför inreddes lekutrymmena utifrån deras behov och intressen.

Tillsammans löser eleverna eventuella dilemman som uppstår.

Elevernas egna idéer ledde till att grupprummet blev ett gym.

På gymmet behövdes bilder på alla muskler.

Prev
Next

Varje morgon började vi med en gemensam samling eller indelade i grupper och syftet med denna inledande stund på skoldagen var att inspirera till lek och aktivitet, som eleverna vill ägna sig åt under den följande lekstunden. Redan när de kom in i hallen lyssnade vi därför efter uppslag från eleverna, uppslag som hade potential att kunna utvecklas och därmed utgöra grund i undervisningen. Och ju större inflytande eleverna fick över innehåll och arbetssätt, desto aktivare var de. Titt som tätt fylls samlingen av angelägna samtal utifrån sådant som någon hade upplevt på fritiden. Det kunde handla om dilemman att lösa eller idéer att pröva och utveckla. Ofta gav kamraterna förslag på hur engagemanget kunde omsättas i handling. Om en elev till exempel hade tappat något, kunde det resultera i att man hjälptes åt att rita och skriva efterlysningar. Om någon ville dela med sig av sina nya sparkcykeltrix kunde en grupp elever få agera manusförfattare och filmregissörer och tillsammans göra en instruktionsfilm. Ofta hade vi elever som just berättade om något de lärt sig, vilket ledde till att fler inspirerades och ville lära sig av varandra under lekstunden.

På en vägg i klassrummet fanns olika aktivitetsskyltar: lego, affären, resebyrån … Lekstunden inleddes med att var och en fick sätta upp sin namnskylt vid valfri aktivitetsskylt. Eller tillverkade man en ny skylt om det saknades färdiga alternativ för det man ville ägna sig åt. Den som ville byta aktivitet städade undan och flyttade namnet till en ny. Det här systemet skapade tydlighet och var en särskilt viktig hjälp för elever som annars kunde ha svårt att självmant komma igång i leken. Samtidigt utvecklades en förståelse för skriftspråkets kommunikativa funktion, eftersom eleverna tack vare skyltarna blev vana vid att omges av texter som förmedlade budskap till dem. Redan vid läsårsstarten infördes systemet med skyltarna och ganska snart var eleverna nära nog självgående i sina val. Efter några minuters lekstund infann sig en smittande atmosfär i klassen, präglad av iver och engagemang. Därmed gavs vi större utrymme att ägna tid åt ett fåtal elever i taget.

Planering, uppföljning och utvärdering av en undervisning som utgår från varje elevs erfarenheter, behov och intressen behöver se annorlunda ut än i en mer traditionell undervisning. Färdiga matriser kan behöva ersättas av mer flexibla lösningar utifrån hur uppdraget ser ut och utifrån vilka möjligheter till utveckling och lärande verksamheten erbjuder. Detta kan kräva en och annan tankevända. Men med en god förståelse av uppdraget blir det tydligt vilka rika möjligheter det egna gymmet erbjöd våra elever till att utveckla och inhämta olika förmågor, kunskaper och värden. Och visst kan man även se hur elevernas egen lek, när utrymme har skapats, kan förbereda dem för att leva i samhället och främja en livslång lust att lära.

Referenser och lästips​

Andréasson, Annika. & Allard, Birgit. (2015). Lärande lek i förskoleklass. Stockholm: Lärarförlaget.

Skolverket (2017). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2017. Stockholm: Skolverket.

Tullgren, Charlotte. (2004). Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet Lärarutbildningen. Malmö högskola.

Annika Andréasson

Annika Andréasson

Förskollärare. Har varit verksam både som lärare i förskoleklass och förskoleklassutvecklare. Arbetar idag med skolutveckling i Göteborgs stad och föreläser för blivande förskollärare och F–3-lärare vid bland annat Göteborgs universitet.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide ger dig fördjupande, utmanande och inspirerande material av kunniga skribenter – kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant