Med spaning på skolan

I förskolan Eken förbereds femåringarna på skolstarten i god tid. Redan tidigt på året går barnen iväg på den första av flera skolspaningar.

Malin Ericsson och Elisabet Blixt Stenström är förskollärare på den kommunala förskolan Eken i Eksjö. De är bägge mycket engagerade i att förbereda femåringarna på skolstarten.

– Många har tillbringat tre eller fyra år av sina liv på vår förskola. Vi är deras trygga punkt och lägger ner mycket tid på att de ska känna sig trygga och lugna inför det stora klivet in i skolans värld, säger Malin Ericsson.

Hon påminner om att en del barn inte enbart oroar sig för allt nytt med skolan. Många känner också ett stort vemod inför att lämna förskolan, pedagogerna där och många av de yngre kamraterna.

– Eksjö kommun har en bra plan för överinskolning som kräver planering och engagerade pedagoger, säger Elisabet Blixt Stenström.
Arbetet med inskolningen till förskoleklass börjar redan i februari med att pedagogerna på Ekens förskola läser den tidigare kollegan, Petra Peterssons bok, Vi spanar på skolan från 2011.
 
– Vi berättar för barnen vad vi ska göra och hur det går till att ”spana på skolorna”. Det blir roliga och spännande samtal med många frågor och tankar, berättar Malin Ericsson.  

Pedagogerna som ansvarar för femåringarna på förskolan Eken använder sig av pedagogisk utvecklingstid för att planera inskolningen till förskoleklassverksamhet. När det blir dags att få till de olika besöken pratar pedagogerna i förskolan och de tre olika skolorna med varandra i telefon för att stämma av hur, när och var man kan träffas. Men innan dess, någon gång i februari/mars, träffas alla blivande skolbarn från olika förskolor i en lekpark.

– Vi berättar vilka vi är, sjunger namnsånger, äter frukt och leker, berättar Elisabet Blixt Stenström.

– Barnen är fnissiga och uppspelta men brukar snabbt hitta någon ny kamrat att leka med. Det blir härliga möten vi får vara med om när de träffar sina blivande klasskompisar för första gången, tillägger Malin Ericsson.

I slutet av mars, när alla vet i vilken av områdets tre skolor barnen ska gå är det dags att förbereda den första ”spaningen”. Ett ord som skapar pirrig förväntan och nyfikenhet på skolans värld.

– Innan vi går pratar vi om hur barnen tror att skolbyggnaderna ser ut och vad man kan göra där, förklarar Malin Ericsson.

Den första spaningen görs på skolgården när skolbarnen har lektion och förskolebarnen har hela utemiljön för sig själva. De barn som vill och känner att de behöver får besöka skolgården flera gånger vid olika tillfällen och pedagogerna lyssnar till deras tankar, eventuell oro och förväntningar. De undrar exempelvis om de måste sitta still mycket, var toaletterna är och om det är tillåtet att pyssla i skolan.  

– Men många uttrycker också hur roligt det ska bli och att de ska lära sig massor, berättar Malin Ericsson.

Den andra spaningen sker när skolbarnen har rast. Då stannar förskolebarnen utanför gården och många skolbarn kommer fram och hälsar. Flera har gått i samma förskola som de blivande förskoleklassbarnen vilket också är tryggt att veta.

– De äldre barnen hjälper spontant till genom att ta de nya barnen i hand och visa runt på skolgården.  

Nästa gång är det dags att besöka skolmatsalen. Besöket bokas i förväg och måltidspersonalen är väl förberedd. De pratar med förskolebarnen, visar hur det går till att ta mat, hämta dricka och bröd. De berättar vad eleven som blir ”veckans fixare” får göra med ansvar för att exempelvis torka bord och sätta upp stolar.

– Barnen tycker det är väldigt spännande och vill gärna gå iväg flera gånger för att hämta mjölk eller bre ett knäckebröd, berättar Malin Ericsson.

I början av maj hälsar barnens blivande förskoleklasslärare på i förskolan. Barnen och deras blivande lärare har ju redan träffats under någon spaning och barnen brukar vara pratglada och kramiga med tusen frågor.

– Vi samlas i ring på golvet och när vi och lärarna presenterat sig frågar de barnen vad de tycker om att göra, hur de tror det är i förskoleklassen och om de undrar något, berättar Malin Ericsson.

Lärarna vill också veta mer om vad man arbetat med på förskolan och barnen får visa och berätta om sina senaste projekt.
I mitten av maj träffas alla förskolebarn på sina blivande skolor igen för lek och samarbetsövningar på skolgården och mot slutet av samma månad är det dags för fest på förskolan.

– Vi äter tillsammans med de barn som ska börja i förskoleklass till hösten och pratar om året som gått och går tipspromenad med frågor från det projekt vi arbetat med under terminen, berättar Elisabet Blixt Stenström.

Barnen får också med sig något litet minne från förskoletiden, exempelvis en medalj, en lupp eller fjärilshåv. Men innan kvällen är slut får de barn som känner att de vill också hoppa ut genom fönstret på nedre botten och ner i famnen på den förälder som kommit för att hämta dem.

– Hoppet blir som en symbol för att barnen ska vidare, ut i livet och in i skolans värld, berättar Malin Ericsson.  

– När sommarlovet före skolstart börjar har barnen fått bearbeta övergången under flera månader. De är helt enkelt redo, säger Elisabet Blixt Stenström.

De barn som blir kvar i förskolan förbereds också på förändringarna i gruppen, med vad det innebär när några barn slutar och vilka som blir kvar. Fyraåringarna som ska bli fem är dessutom med på de inledande spaningarna i skolan och hänger också med i september för att se hur kompisarna som börjat skolan har det.

– Vi brukar fråga skolbarnen om de vill följa med tillbaka till förskolan. Hittills har ingen sagt ja, men det gäller att vänta med besöket tills de känner sig hemma i skolan.

Bok om när barnen spanar

Sanna är sex år och går i Stallbackens förskola. Tillsammans med sina kompisar har hon en grupp som kallar sig för Lejonen. Till hösten ska de börja i förskoleklass och Sanna tänker mycket och undrar hur det ska bli. Vem ska bli hennes lärare? Är de äldre barnen snälla? En dag säger fröken Lena att barnen ska få gå på spaning i den stora skolan. De gör flera besök i skolan under året.  Men snart är sommaren här och då kommer stunden alla väntat på.

I boken Vi spanar på skolan (Idus förlag/Zimzalabim, 2011) av Petra Petersson får vi följa med barnen på spaning.

– Barnen har andra frågor än vi vuxna. Vid varje besök i skolan blir barnen tryggare i den nya miljön. Målet är att den sista tiden på förskolan ska vara rolig, spännande och lärorik. Då måste vi ta itu med barnens oro och övervinna deras rädslor tillsammans med dem, säger Petra Petersson, tidigare förskollärare i Ekens förskola.

Boken har illustrerats av Eva Norling som arbetar som teckenspråkstolk inom förskola och grundskola. Den är slut på förlaget, men går att låna eller köpa som e-bok.

Underlag till artikeln: Malin Ericsson och Elisabet Blixt Stenström

Eva Selin

Eva Selin

Redaktör på Gothia Fortbildning

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide ger dig fördjupande, utmanande och inspirerande material av kunniga skribenter – kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant