Mellan förskolans lek och skolans inlärning​

Under förskoleåret är barnen i slutet av sin språkliga utveckling. Genom leken kan de få språkliga utmaningar och som pedagog behöver du ge dem stöd och verktyg i processen.

När du möter barnet första dagen i förskoleklass står du inför en härlig utmaning. Vad är det för en filur som står framför dig? Ögonen glittrar och förväntan på att få börja skolan är stor. Men vad har barnet egentligen med sig i sin högst personliga startutrustning? Vilka erfarenheter och förmågor? Och hur ska du som pedagog kunna stötta just detta barn så att drivet efter att lära sig räcker många år till?

Skillnaden mellan barnen i din grupp är stor. Språkligt sett har en del barn mycket kvar innan kommunikationen flyter medan andra barn pratar och babblar så man inte kan få tyst på dem. Barnen befinner sig mellan förskolans lek och skolans inlärning. De är på väg in i läs- och skriftvärlden men de saknar en del av verktygen för att komma dit.

Läroplanen för förskoleklass är tydlig med att detta är ett år då barnen ska förberedas för att kunnat ta steget in i skolformen och man ska utnyttja leken och barnens fantasi för att nå dit och låta barnen prova på olika sätt.

”Plötsligt börjar de leka med ord, de sätter ihop och drar isär och det är otroligt roligt att leka med ord så att det låter tokigt.”

Barn föds med förmåga och behov av att kommunicera med andra människor och under förskoleåldern utvecklar de flesta både sin förmåga att prata och förmedla sig och att förstå vad andra säger och menar. Språkutvecklingen tar hjälp av leken. När jag leker med barn som har starkare språk än jag kanske jag pratar mindre men jag får anstränga mig mer så att det blir språkligt korrekt. När jag leker med barn som jag ligger mer jämnt med i min språkliga förmåga pratar jag mer, men det kanske inte alltid blir så rätt. Vi anpassar oss och vårt sätt att uttrycka oss till den vi pratar med.

Från att barn börjar jollra och skapa kontakt med dem de pratar med och lyssnar på tills att de fritt kan diskutera och berätta med långa meningar, bra uttal, god förståelse och många ord går det snabbt. När de börjar närma sig sexårsåldern har de flesta barn kommit riktigt långt. De har tillägnat sig ett välfyllt språkligt innehåll, de kan uttrycka sig utifrån språkets form och de kan använda språket funktionellt.  

När barn är i förskoleklassålder händer något fantastiskt. Plötsligt börjar de leka med ord, de sätter ihop och drar isär och det är otroligt roligt att leka med ord så att det låter tokigt. Barnen har nu börjat lyssna på hur orden och språket låter istället för att tänka på innehållsdelen. Man kallar det språklig medvetenhet eller metalingvistik. Här har de alltså skiftat fokus ifrån det som de övat på i flera år – att gå från att förstå vad ord och meningar betyder till att krasst lyssna på formen och hur ordet låter.

Förskoleklass språklig medvetenhet
Idag arbetar förskoleklasser strukturerat med språklig medvetenhet.

Jag frågar Melvin ”om jag säger gubbe och jord, vad blir det då för ord?” Melvin tittar förvånat upp på mig och säger ”då blir han ju skitig!” Melvin fokuserar helt klart på ordens betydelse när han ser gubben gräva i jorden och bli smutsig. Han har ännu inte tagit klivit upp och tittat på språkets form.

När kunskapen om språklig medvetenhet kom för många år sedan innebar det en revolutionerande ändring av vår syn på läsinlärning. Nu arbetar förskoleklasser strukturerat med just språklig medvetenhet, vilket är fantastiskt. Men räcker det? Nej, tyvärr inte. För att bli en god läsare krävs mer. Så vad är det ni ska lägga grunden till?

För att nå läsnivå behöver barnet en hög språklig medvetenhet som grund för att se hur språkljuden representeras av bokstäver och tecken och för att hantera hur språkljuden sätts samman. När barnen knäcker läskoden kan de tekniskt avkoda bokstäverna till ord och meningar.

Men de behöver även ha en god språklig förmåga med ett stort och varierat ordförråd där man lätt hittar de ord man själv vill använda och samtidigt förstår och kan bygga vidare på de ord som man hör och ser från texten. Man behöver kunna sätta ihop långa meningar med korrekta böjningar och förstå när meningarna uttrycker variationer utifrån meningsföljd och småord. Hon ger mig glass, jag får glass av henne, hennes glass blir min, hon blir glad för min glass är samma ord i lika långa meningar men med helt olika innehåll och betydelse.

Till det ska läggas att barn behöver bli vana vid att hantera böcker och veta hur de lyssnar på en text och hanterar en text. De behöver veta hur man håller i en bok, att man börjar från början och bläddrar sig igenom bokens alla sidor och att man läser från ett håll till ett annat uppifrån och neråt. De behöver vara vana att lyssna på sagor och samtala om berättelser. Det är inte bara ordförrådets styrka som mår väl av högläsning, man vänjer sig också vid att lyssna och pratar sedan om texten och sagan. Ett barn som börjar skolan och är vant vid och förtjust över alla böcker har ett enormt försprång.

Högläsning
Att lyssna på sagor och samtala om dem  ökar inte bara ordförrådet, det ger också vana att lyssna på och prata om texter.

Under förskoleklassens första månader är det ofta tvunget att lägga mycket tid på praktiska rutiner. Barnen kommer från olika håll och ska vänja sig vid nya kompisar och pedagoger och nya lokaler. De ska bli en i gruppen och sitta still och vänta på sin tur. Men de ska även utveckla sin fonologiska medvetenhet och skaffa sig god bokstavskännedom, lära sig samtala om text och jobba med berättande utifrån egen erfarenhet.

Tänk också på att barnen är på slutet av att tillägna sig sitt språk. Många gånger möter jag pedagoger inom förskoleklassen som inte tror eller tycker att man kan ”kräva” så mycket av förskolebarnen när det gäller kunskap. Men de kan mycket och är som små svampar när det gäller inlärning. Ge dem utmaningar men utnyttja leken till att möta dem. Du som pedagog behöver veta vad du vill lära ut och sedan utgå ifrån gruppdynamiken och barnens lek när du lär ut. Ha alltid med dig en språkövning i bakfickan när du hjälper barnet tillrätta på gården eller med knapparna på jackan.

Tänk tre

Välj ut tre uppgifter ni vill träna på under veckan. Det kan vara att lyssna efter rim, att börja forma bokstaven A och att ha högläsning och prata om veckans bok.

Dessa tre uppgifter ska ni som pedagoger ha med er hela veckan och försöka integrera så ofta ni kan i de praktiska aktiviteterna. Ni kan rimma tillsammans när barnen går ut från dörren – hus rimmar på … mello rimmar på … Ni kan samla pinnar och forma ett stort A eller skriva ett litet i sanden. Ni kan lägga in en vilostund och låt barnen hämta andan när ni läser högt. Sedan kan sagan diskuteras i liten grupp eller lekas tillsammans.

För att lättare skapa rutiner och göra starten enklare kan ni utnyttja ett visuellt bildschema där ni lägger in de tre uppgifterna. Genom ett dagsschema får barnen en tydlig struktur och vet vad som förväntas av dem. Sätt upp en bild på ett öra när ni ska ha lyssnarövning. Jag säger fffågel – vilket ljud säger jag först? Jag säger mmmmåne – vilket ljud säger jag först?​

Se till att blanda in bokstävernas och ordens mer formella struktur när ni leker och formar gruppen. Ta foto på dagens aktiviteter och skapa en berättelse av bilder. Titta på gårdagens foto och öva på att återberätta och beskriva vad ni varit med om under veckan. Denna övning fungerar lika väl i grupp som med ett fåtal barn som får sitta och återberätta utifrån din mobil. ​

Språklig utveckling under förskoletiden

Språkljuden och artikulation (form)

När barnen börjar i förskoleklass är uttalet förståeligt samtidigt som barnet inte behöver kunna alla språkljuden. De har ytterligare något år på sig innan de flesta kommit upp på god uttalsnivå och barn i denna ålder kan fortfarande låta lite omogna i talet. De krångligaste språkljuden som y, r, sj-ljud och tj-ljud behöver fortfarande inte uttalas korrekt. Men ni kommer att möta en del barn som fortfarande har många ljud kvar att stabilisera och en del barns uttal är fortfarande svårt att förstå. De barnen har förhoppningsvis kontakt med logoped.

Ordförråd (innehåll)

Att ha ett stort och sammanvävt ordförråd där man lätt hittar mellan alla ord är en otrolig fördel då man börjar förskoleklass. Skillnaden mellan barns ordförråd är stor. En del barn börjar i förskoleklass med ett grundordförråd som kommer från vad man samtalat om hemma och på förskolan och vilka intressen barnet har och upplevelser barnet mött. Andra barn har en förståelse och kan använda mer än dubbelt ibland tre gånger så många ord. Vad beror det då på? Jo, skillnaden grundar sig dels på barnets egna språkliga förmåga. Barn med språklig svaghet och språkstörning förstår och använder färre ord men framför allt beror det på om barnet har blivit läst för. Regelbunden högläsning och samtal kring texten ger en enorm skillnad mot om man inte blivit läst för. Daglig högläsning och efterföljande samtal kring text och historia rekommenderas starkt i förskoleklass.

Meningar och grammatik (form)

Många barn med god språklig utveckling klarar av att sätta ihop ord till långa och ganska komplicerade meningar, De varierar, testar och har koll på vilka ändelser och böjningar som orden behöver och de använder meningarna för att fantisera ihop långa berättelser eller i leken då de måste kunna berätta, argumentera och kompromissa med kompisarna om hur leken ska vara och gå till. En del barn pratar dock fortfarande i korta lite enkla meningar och behöver tid på sig för att formulera vad de tänker på. Hjälp dem genom att säga om deras mening och bygga ut och korrigera genom att säga en längre och något mer komplex variant.

Språkförståelse (innehåll)

Vi uttrycker oss genom att sätta ihop och uttala de små språkljuden till ord som betyder något speciellt och sen sätta ihop alla orden till långa varianter på meningar och detsamma gäller självklart då vi ska förstå vad andra säger. Då måste barnet kunna lyssna och ta in och analysera och förstå både de långa meningarna och alla ord. Det kräver en del av barnet att orka lyssna på de melodier av ord som svävar förbi i luften. Var noga med att upprepa din instruktion till de enskilda barn som har svårt med förståelsen. Förtydliga och prata med lugnt taltempo. Upprepa och var tydlig.

Pragmatik (funktion)

Förutom alla ord och varianter av meningar krävs det av barnet att de ska kunna läsa av och anpassa sig till den de samtalar och leker med. Det kan handla om ögonkontakt och turtagning men också att sätta sig in i den andras situation och förstå att alla inte känner och upplever situationen som jag gör. Denna förståelse är något som förskoleklassens barn precis uppnått och det kan vara svårt att anpassa sig till många nya kamrater och vuxna. Låt barnen bilda små grupper om möjligt och lägg in lite vila från samtal då och då.

Språklig medvetenhet

Att man i förskoleklassen arbetar mycket med just språklig medvetenhet är ingenting nytt, det har man gjort i ganska många år nu och det finns många material som stöd där Bornholmsmaterialet är ett av de mest kända. Man jobbar med språklekar som att lyssna efter det lilla enskilda ljudet i ordet. Man lär sig känna igen de enklaste bokstäverna och vilka ljud som hör ihop med grafemet. Man lyssnar efter om ljudet sägs först eller sista i ordet. Man lär sig vad en mening är och hur den delas upp och sätts ihop av orden. Mer avancerat får man lyssna efter de små ljudbitarna och fundera på vad som händer med ordet om man tar bort eller lägger till ett ljud. Vad blir sko om jag tar bort s? och vad blir ro om jag lägger till b? Det är lätt att förstå hur viktig denna del är för att man sedan ska kunna ta steget upp mot att knäcka den berömda läskoden.

 

Catarina Sjöberg

Catarina Sjöberg

Leg. logoped och författare.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide ger dig fördjupande, utmanande och inspirerande material av kunniga skribenter – kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant