Nyfikna barn och oroliga föräldrar

Att börja förskoleklass är ett stort steg i barnets liv och många föräldrar känner oro. Strategin vid inskolning och överskolning är viktig, ja rent av avgörande för hur resten av tiden i skolan blir.

Ofta är det föräldrarna som är mest oroliga när barnet ska börja förskoleklass. För barnet är det förstås nervöst och pirrigt men medan föräldrarna bekymrar sig för vilka krav som kommer att ställas på barnet känner barnen framförallt en stor nyfikenhet. Många gånger beror föräldrarnas oro på det fokus på lärande som idag finns i förskolan. Föräldrar har ett sätt att se på barns lärande, pedagoger ett annat.

I mitt arbete som utbildare och handledare möter jag pedagoger som berättar om föräldrars oro för barn som vid fyra års ålder inte är ett dugg intresserade av bokstäver. De frågar om förskolan verkligen jobbar med detta. I femårsgruppen jämför föräldrarna sina barn med andra. Hur många barn kan läsa redan? Det är fantastiskt att föräldrar tidigt engagerar sig i barns lärande, men det får inte bli en stress, eftersom det faktiskt kan döda lusten att lära. Här behöver pedagogerna hjälpa föräldrar att förstå att förskolans viktigaste uppgift är just att väcka lusten att lära genom lek och genom att fånga barnens intresse i vardagen. Hur tänker barnen? Vad funderar de på? Vilka förväntningar har de på att börja i förskoleklass?

Studier visar att femåringens förväntningar är att just lära sig läsa, räkna, sitta i en bänk och jobba. Föräldrars oro ser olika ut utifrån det egna barnets styrkor och svagheter. Kommer mitt barn att få det hen behöver? Kommer det att finnas vuxna som ser att mitt barn har svårt att sitta still i samlingen mer än en kort stund? Barnet kan ha svårt att samspela med andra, både barn och vuxna. Hur ska hen klara sig på rasten när så många barn är ute samtidigt? Hur ska pedagogerna hinna med att se allt? Vad får mitt barn för roll i gruppen?
Linda Sandström är förälder till Alice, 7 år, och Anton, 11 år. Jag mötte henne på min föreläsning Barn idag och föräldrarollen där hon berättade att hennes erfarenhet är att de flesta barn klarar övergången från förskola till förskoleklass bra.

– Verksamheterna liknar varandra och den pedagogiska grundtanken förenar. Men så finns de nya momenten som kan kännas ovana och skrämmande. Matsalen, idrottssalen, den stora skolgården, säger Linda Sandström. Ofta innebär övergången från förskola till förskoleklass att gå från en liten och inhägnad förskolegård till en stor öppen där en liten sexåring ska beblanda sig med nya, stora barn.

Det är lätt att förstå föräldrars oro inför skolstarten. Vi har ett tufft klimat i vår svenska skola, med en stundtals rå ton mellan barnen.
Överlämningen mellan förskolan och förskoleklassen hanteras olika av förskolor. När Linda Sandströms dotter skulle börja förskoleklass bjöds föräldrarna in till ett möte med de nya pedagogerna.

– Där fick vi veta att de träffat våra barn i förskolan och att barnen skulle få komma och träffa pedagogerna och bekanta sig med skolan. Det kändes förstås jättetryggt och jag och många föräldrar med mig blev lugnade av den kompetens som fanns hos dessa duktiga pedagoger. Så mycket kunskap och erfarenhet de besatt. Vi fick också veta att det skulle hållas överlämningssamtal mellan förskolan och förskoleklassens pedagoger, säger Linda Sandström.

Detta kan vara känsligt. Det finns föräldrar som är oroliga för att föra över information om deras barn till förskoleklass. De vill att pedagogerna får bilda sin egen uppfattning. Då måste vi hjälpa föräldrarna att förstå syftet med informationen. Information om förhållningssätt, arbetssätt och extra stöd är tidsbesparande men också ett sätt att visa barn respekt. Pedagogerna kan erbjuda föräldrarna att vara med vid ett överlämningssamtal.

Hur är det då för ett barn att börja förskoleklass om hen har särskilda behov? Alla barn är unika och alla reagerar inte på samma sätt. Vi har barn som har det lite extra svårt att ”hålla ihop” i stor grupp, svårt att läsa av samspelssignaler och hålla fokus en längre stund i en aktivitet. Förskolan har förmodligen arbetat med detta under lång tid och har en ovärderlig kunskap som det är viktigt att förskoleklassens pedagoger får ta del av. Det är viktigt att det sker en dialog mellan förskola och förskoleklass i samverkan med föräldrarna. Vad behöver det här barnet för att lyckas istället för att alltför ofta misslyckas? Att anpassa verksamheten efter de barn man har i gruppen, istället för tvärtom. Det är det som gäller. Jag vill gärna tro att det rättvisa är det olika. Vi måste ha en flexibel skola som möter varje barn utifrån dess egna förutsättningar där alla föräldrar till alla barn känner sig trygga.

Denna artikel har tidigare publicerats i Förskoletidningen #2/2015. ​​

Karin Rosvall

Karin Rosvall

Förskollärare, utbildare, handledare och föreläsare inom förskola, skola och grundsärskola.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide ger dig fördjupande, utmanande och inspirerande material av kunniga skribenter – kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant