Anders Jönsson och Anna Sjögren: Underkänt

Nationalekonomen Anna Sjögren och utbildningsforskaren Anders Jönsson är eniga. De nationella proven fungerar inte för att sätta rättvisa betyg och det nya förslaget kommer att förvärra problemen ytterligare. Men där Anna Sjögren vill införa extern bedömning av proven, vill Anders Jönsson hellre utbilda lärare i att sätta betyg.

Jag vill inte måla upp bilden av att vi har väldigt polariserade åsikter.

Så inleder docent Anna Sjögren samtalet när jag ringer upp henne inför den här intervjun.

Anders Jönsson är först tveksam till att ställa upp.

– Jag är trött på att alltid lyftas fram som att jag är negativ till de nationella proven.

I skoldebatten är det inte ovanligt att utbildningsforskare och nationalekonomer står på olika sidor, speciellt när det kommer till frågan om nationella prov.

Medan nationalekonomer tittar på proven ur ett likvärdighetsperspektiv och suckar över ”skolfolkets” naiva inställning till statistiska realiteter, suckar utbildningsforskare över nationalekonomernas bristande känsla för enskilda elever och för lärarnas uppdrag i klassrummet.

Men ett par veckor senare, runt ett ovalt konferensrum på redaktionen, sitter två välformulerade akademiker framför mig och lyssnar noga på varandras argument. Det visar sig att de, med utgångspunkt i sina olika discipliner, kommer fram till mycket liknande slutsatser. Vad de däremot inte är eniga om är vägen framåt.

I år är det 20 år sedan som elever för första gången gjorde nationella prov i grundskolan. När proven kom, på våren 1998, hade de en mycket annorlunda roll jämfört med i dag. De var i större utsträckning frivilliga för lärarna att använda, och resultaten samlades inte in. I stället var huvudsyftet att proven skulle hjälpa lärarna att tolka läroplanen. På så sätt skulle de framför allt utgöra ett stöd i undervisningen.

– Vi har fortfarande ett arv med oss från den här tiden. Våra prov är väldigt starkt didaktiskt orienterade, de vill ge signaler om ämnet, konstaterar Anders Jönsson. 

Anders Jönsson

Anders Jönsson

Gör: Professor i didaktik med inriktning mot bedömning vid Högskolan Kristianstad
Ålder: 48
Bor: På en åker utanför Kristianstad
Gör på fritiden: Tränar kampsport, spelar tevespel och lagar mat
Läser just nu:Shadowland av Peter Straub och ett manus om klassrumsbedömning i Norge

Så vill Anders Jönsson förändra systemet:

1. Ge lärarna som yrkesgrupp större makt över betygssättningen.

2. Ge lärarstudenter bättre utbildning i att sätta betyg.

3. Ta intryck av de länder som har system för att föra samman och organisera lärare lokalt, regionalt och nationellt för att de ska kunna sätta mer likvärdiga och rättvisa betyg.

Med tiden fick de nationella proven emellertid allt fler och mer styrande och uppföljande syften. De blev obligatoriska att använda, och förväntades nu fylla allt fler funktioner. De skulle garantera att lärare satte rättvisa och likvärdiga betyg på varje elev. De skulle hjälpa staten att föra detaljerad statistik över resultaten i den svenska skolan. De förväntades dämpa utvecklingen mot betygsinflation på en framväxande svensk skolmarknad och göra det möjligt att utvärdera skolors verksamhet.

Men fortfarande fanns ambitionen kvar att proven skulle hjälpa lärarna att tolka kursplaner och kunskapskrav på ett lämpligt sätt.

Och här någonstans sprängdes systemet inifrån, menar många bedömare.  

Anders Jönsson är professor i didaktik och specialiserad på frågor om bedömning. I sin forskning är han framför allt fokuserad på vad som händer inom ramen för klassrummet. Han är bekymrad över att de nationella proven kan få negativa konsekvenser för lärares undervisning.

”Den här typen av prov har ju ganska stora felmarginaler. Samtidigt används betygsgränserna som om de vore knivskarpa”

Väldigt många områden i kursplanerna är svåra att pröva i ett nationellt prov framhåller han, till exempel att göra fältstudier, att föra resonemang eller att diskutera och argumentera.

Antingen väljer man då bort att pröva sådana förmågor i proven, med risk för att lärarna också börjar prioritera bort de här områdena ur undervisningen. Eller så skapar man provsituationer där man i viss utsträckning förmår pröva de här svårbedömda förmågorna – till exempel genom att låta eleverna genomföra korta och väldigt tillrättalagda laborationer eller låta dem argumentera genom att fylla i pratbubblor på papper.

Problemet är dock, menar Anders Jönsson, att de här begränsade provsituationerna riskerar att sätta normen för hur laborationer och argumenterande uppgifter genomförs, även inom ramen för den ordinarie undervisningen.

– Det ämnesdidaktiska drar åt ett håll och det mättekniska åt ett annat, konstaterar han.

En annan svårighet är enligt Anders Jönsson att man ofta tenderar att underskatta osäkerheten i resultaten på proven och vad det får för konsekvenser för betygssättningen.

– Den här typen av prov har ju ganska stora felmarginaler. Samtidigt används betygsgränserna som om de vore knivskarpa, när man egentligen skulle behöva säga du har 17 poäng plus minus fyra. Det här gör att om man vill att proven ska styra den enskilda individens betyg ännu mer, ja då bygger vi in de här felkällorna i betygen också. Och det är inte bra. Det får väldigt omfattande sociala konsekvenser.

Anna Sjögrenansvarar för frågor om utbildning på IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. I sitt arbete som nationalekonom utgår hon från stora mängder registerdata, där hon kan följa resultatutvecklingen inom skolan på individ-, skol- och systemnivå.

Anna Sjögren

Anna Sjögren

Gör: Docent i nationalekonomi på IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering
Ålder: 51
Bor: Stockholm
Gör på fritiden: Sjunger
Läser just nu:The Children Act av Ian McEwan och Vägen till Nürnberg av Philippe Sands

Så vill Anna Sjögren förändra systemet:

1. Ge lärarna bättre utbildning i att sätta betyg.

2. Mer frihet i betygssättning på elevnivå, men återgå till ett system där betygssättningen på en skola begränsas av resultaten på de nationella proven på gruppnivå.

3. Bedöm proven externt, av någon utanför den egna skolans huvudman.

I statistiken kan hon se att det nationella provbetyget på många skolor har kommit att fungera som ett slags golv för terminsbetygen. Det vill säga att elever oftare höjer sitt terminsbetyg i relation till provbetyget, men däremot sällan sänker det.

Antalet elever med toppbetyg har också ökat betydligt över tid, utan att det finns indikationer på att elevernas kunskaper har ökat. Det här gör att det finns tydliga tecken på bristande likvärdighet och betygsinflation i systemet – som de nationella proven inte har förmått ändra på.

– Som skolsystemet ser ut i dag skickar det dåliga signaler om hur man bör agera, säger hon. Systemets signaler gör att elever, föräldrar, lärare och skolledning alla är kortsiktigt betjänta av att det sockras på betygen. Elever missgynnas när lärare och skolor håller igen. Och det skapar ett väldigt ojämlikt system när det kommer till hur kunskaper bedöms.
Ett pålitligt nationellt provsystem är avgörande för att förbättra likvärdigheten och dämpa betygsinflationen, menar hon.

”Vi måste bli bättre på att göra vägval inom systemet”

– Så länge vi har bestämt att vi ska ha antagning till gymnasiet och till högre studier via betyg, ja, så länge är betygen hårdvaluta i skolan. Då kan vi inte tillåta varje skola att ha en egen sedelpress i form av fri betygssättning.

Anna Sjögren menar att det nuvarande nationella provsystemet på ett olyckligt sätt försöker balansera mellan att vara strängt och flexibelt på samma gång.

– Olika elever får göra prov på olika dagar, frågor läcker ut, man låter elever lösa uppgifter i grupp där man kan ha otur med vilka man hamnar med. Samtidigt har man väldigt detaljerade anvisningar för att bedöma. Vi har ett system som vill vara tufft och rigoröst i vissa delar, och samtidigt beter vi oss som att det måste finnas ett friutrymme och utrymme för lokala tolkningar. Man vill både ha kakan och äta den.

– Ja, man lappar och lagar, instämmer Anders Jönsson. Det är massor av silvertejp i det här systemet.

Nu ska detnationella provsystemet delvis förändras. Från och med hösten 2018 ska en elevs terminsbetyg knytas hårdare till provbetyget genom en ny skrivning i skollagen som anger att läraren ska ”särskilt beakta” elevens provbetyg vid betygssättning.

En olycklig utveckling, som riskerar att driva på de problem som redan finns i systemet, menar både Anders Jönsson och Anna Sjögren.

Förutom att gränserna mellan de olika provbetygsnivåerna inte är tillräckligt mätsäkra för att garantera rättvisa betyg på individnivå, lyfter Anders Jönsson fram flera andra negativa konsekvenser. Lärarens yrkesroll riskerar att avprofessionaliseras när resultatet på ett enskilt prov väger tyngre än flera timmars bedömningsinformation om en elev, menar han. Det nya systemet riskerar också att leda till ännu mer stress hos redan mycket stressade elever.  

Anna Sjögren betonar också att den nya skrivningen kommer att vara mycket svår för lärare att tolka.

– Man vill lägga in en hämsko i systemet för att förhindra betygsinflation, men man har ju utformat den helt fel! Det här öppnar ju upp för ännu mer bristande likvärdighet. På vissa skolor kommer det sannolikt att fortsätta precis som förr, och på andra skolor kommer de att bli benhårda i tolkningen, och då blir de nationella proven närmast en examen.

– Och det där är ju en jättefara, fyller Anders Jönsson i. Vi vet att provformatet påverkar eleverna väldigt mycket. En del blir väldigt skärpta och andra presterar mycket sämre under sådana omständigheter.

Så här långt må Anna Sjögren och Anders Jönsson vara helt överens om att det nationella provsystemet har stora brister. Men när de börjar tala om sina önskescenarion, är det uppenbart att de ser olika vägar framåt.
Anders Jönsson skulle önska sig ett skolsystem där lärarna gavs större makt över betygssättningen.

– Vi är väldigt glada här i Sverige för den här ovanifrånstyrningen, säger han. Det dimper ner ett nationellt prov som någon annan har konstruerat. Men om det är lärarna som ska utveckla eleverna i undervisningen, då är det de som måste vara bärare av de kunskapskvaliteter som vi vill åt.

Han skulle i stället hellre vilja se att lärarstudenter fick en bättre utbildning i att sätta betyg. Han skulle också önska att Sverige tog intryck av de länder som har system för att föra samman och organisera lärare lokalt, regionalt och nationellt för att de ska kunna sätta mer likvärdiga och rättvisa betyg. Som ett exempel nämner han det system för bedömning som finns i den australiensiska delstaten Queensland (se faktaruta).

Anna Sjögren håller med om att lärarna bör ges mer utbildning i hur man sätter betyg. Hon menar också att det är viktigt att lärare har frihet i sin betygssättning på elevnivå. Däremot ser hon inte att ett sådant system som Anders Jönsson beskriver skulle kunna fungera ensamt.

– Vi kan visst ha ett sådant system i grundskolan, men vi kan inte förena total frihet i betygssättningen med att betygen är hårdvaluta, säger hon. I så fall skulle vi behöva ha till exempel antagningsprov till högre studier som ett komplement till betygen.  

Själv skulle hon hellre vilja se ett system som mer liknande det som fanns i Sverige tidigare, där betygssättningen på en skola styrdes av resultaten på de nationella proven på gruppnivå (se faktaruta). Anna Sjögren skulle också vilja att de nationella proven bedömdes externt, av någon utanför den egna skolans huvudman. De här två åtgärderna skulle kunna dämpa de lokala drivkrafterna att sätta för höga betyg, menar hon.

Både Anna Sjögren och Anders Jönsson lyssnar noga till varandra när de beskriver sina respektive olika önskescenarion.

– Vi måste bli bättre på att göra vägval inom systemet, säger Anna Sjögren.

– Det är inga tvivel om att de nationella proven är enklare än många system, säger Anders Jönsson. Men de har inte bidragit till en ökad likvärdighet. Det vore rimligt att ta ett omtag, och kanske till och med tänka bort de nationella proven helt.

Normering på gruppnivå

Normering på gruppnivå innebär att betygssnittet i en klass, eller på en skola, i ett ämne inte får avvika mer än med ett förutbestämt antal meritpoäng från det resultat som klassen, eller skolan, har presterat på nationella provet i ämnet. Finns det större avvikelser måste skolan kunna motivera dessa, till exempel om många elever har underpresterat på grund av en omfattande influensaepidemi. Om en enskild elev har presterat ovanligt bra eller dåligt på provet är det upp till läraren att bedöma hur det ska påverka elevens betyg. I en grupp kan man förmoda att det finns såväl elever som har en bra dag som en dålig dag, och att avvikelserna därför tar ut varandra och inte påverkar klassens genomsnitt.

Queensland-systemet

Ett av de mest kända systemen för att sätta mer likvärdiga betyg utan nationella prov finns i den          australiensiska delstaten Queensland. Här finns en bedömningsansvarig på varje skola som leder det lokala bedömningsarbetet, ett regionalt råd som organiserar bedömningsansvariga lärare samt en nationell myndighet som samlar in slumpvis utvalda elevportföljer för att kontrollera betygsnivåerna. Genom att göra det här systematiskt under lång tid lyckas man nå en hög grad av likvärdighet i systemet. 

 

Anna Grettve

Anna Grettve

Skribent och redaktör inom pedagogik, bland annat på uppdrag av Skolverket och som kvalitetsredaktör för Lgr11.

Oj, är du inte prenumerant?

Den här artikeln kan endast läsas av dig som prenumererar på Grundskoletidningen Pedagogisk snabbguide.

Så här kan du läsa vidare
Logga in eller börja prenumerera så får du tillgång till alla fördjupande och inspirerande artiklar i Grundskoletidningen och Pedagogisk snabbguide.
Kompetensutveckling när den är som bäst.

Bli prenumerant